Behandlingen går ut på att kartlägga de olika momenten i en lärares arbete som upplevs stressande. Dessa diskuteras sedan i grupp, målet är att ventilera lärarnas erfarenheter och diskutera olika lösningar. Metoden kallas kollegiala samtalsgrupper, och har framgångsrikt använts inom forskning om stressproblem bland sjukvårdspersonal.

Vi har pratat med fyra av lärarna i den första omgången, som alla har diagnosen utmattningssyndrom. Samtliga är tacksamma över att få vara med i forskningsprojektet.

Även om de befinner sig i olika stadier av sjukdomen betonar alla de värdefulla och givande samtalen. Många symptom, som trötthet och koncentrationssvårigheter, är gemensamma. På Svenska Re har de kunnat fokusera på sig själva.

Blev en omstart

– Jag har inte fått någon rehabilitering hemma utöver samtalsstöd en gång i månaden, så när jag fick beskedet att jag genom lottning var utvald i projektet tänkte jag att allt är bättre än inget, berättar Lotta, 35 år, från Sundsvall. Men efter tre veckor här på Svenska Re inser jag att det här verkligen är en omstart för mig. Det blev en vinstlott som jag är mycket tacksam för!

Lotta lyfter fram det viktiga i att möta kollegor med liknande bakgrund, problem och erfarenheter.

– Man har ju behov av att prata med andra i liknande situationer som man själv försöker ta sig ur. Det finns inget sådant forum hemma, så jag kände mig svältfödd på kontakter. Nu har jag fått träffa fantastiska människor och kollegor, det var nog det absolut bästa och mest givande.

Träningen ger en energikick

– Jag hade ingen aning om att det skulle utmynna i det här när jag tackade ja till att delta i forskningsprojektet, berättar Anna, 39 år, från Piteå. Hemma fick jag bra stöd av min sjukgymnast, och reste ner på vinst och förlust. Man griper ju efter varje halmstrå när man så gärna vill bli frisk igen.

– Redan första veckan var givande, jag slogs av hur mina symptom liknade de andras liksom våra upplevelser och bemötandet hos vården och arbetsgivarna hemma. Vi kunde stötta varandra, det känns så bra. Och träningen är en fantastisk energikick.

Jag inser att det finns mycket att ta tag i på hemmaplan, men jag är jättetacksam för att jag fick delta i projektet. Nu har jag fått verktyg att jobba med när jag kommer hem.

Så mycket nya kunskaper

Fia, 61 år, från Öckerö utanför Göteborg, drabbades av utmattningssyndrom redan 2011.

– Men jag var snabbt tillbaka på jobbet och fattade inte vad det handlade om då, berättar Fia. Här på Svenska Re har vi fantastiska samtal, man känner igen varandras berättelser och får bekräftelse av någon som förstår.

Fia njöt också av den fysiska träningen som ingår i programmet, men för henne var nog tiden för reflektion den mest värdefulla.

– Vi har fått prova på flera olika träningsformer som vattengymnastik, zumba och stavgång. Vanligtvis går alla stavgången tillsammans på Svenska Re, men i vår grupp valde vi att gå en och en. Man är trött i huvudet och behöver tystnaden. Mina tidiga, ensamma morgonpromenader mot soluppgången blev en bra start på dagen, samtidigt som det känns symboliskt att gå mot ljuset.

Fia är imponerad över de värdefulla föreläsningarna som hålls av professor Åke Nygren och psykolog Björn Löfman.

– Vi har fått god handledning och mycket nya kunskaper om vår sjukdom, säger Fia. Och nu ska de höja kunskapsnivån hos berörda på våra respektive hemorter, det är ju fantastiskt. Kan man bidra till att färre blir drabbade är det ju jättebra.

Nu vill jag fortsätta framåt

– När jag fick veta att jag skulle få delta i multimodal rehabilitering efter att jag anmält mig till forskningsprojektet insåg jag vilken tur jag hade, säger Maggan 57 år, från Karlskrona. Jag har fått samtal hemma under sjukskrivningen, men det här blev något helt annat.

– Här på Svenska Re ser man helheten med ett helt annat upplägg och fokus. Samtalen med kollegor betyder mycket, och den fysiska träningen gör ju att man kommer igång med sådant som är bra för hjärnan. Att vistas i ett varmt och ljust klimat har hjälpt mig i mitt välmående och påskyndat mitt tillfrisknande. Avståndet till Sverige har också gett mig de bästa förutsättningarna för att helt kunna fokusera på mig själv. Nu hoppas jag orka hålla i allt det här så det går åt rätt håll och att jag fortsätter att gå framåt.

Den viktiga uppföljningen

Projektet fortsätter på hemmaplan. Psykolog Björn Löfman kommer att göra en uppföljning hos var och en inom en månad efter hemkomst, och professor Åke Nygren följer upp genom telefonsamtal och utskick. Dessutom kommer Björn Löfman att prata med varje deltagares omgivning, t ex arbetsgivare, arbetskamrater, försäkringskassa och hälsovård. Just den här informationen är viktig för att stärka varje deltagare ytterligare i vardagen.

Mer information om rehabiliteringen

Vill du veta hur projektet fortlöper framöver? Följ oss på Facebook för senaste uppdateringarna.