Det här inlägget handlar om att tiden går och även om vi inte vill bli gamla så vill vi ändå någon gång få bli pensionärer.

En bekant berättade om deras dotter som skulle fylla fem år, kalaset med kompisar var planerat med lekar och tårta och dottern såg väldigt fram emot det. Och så blev hon sjuk och det blev inget kalas. Ledsen undrade hon när dagen var slut att ”jag fyllde väl fem ändå?” Se där en som inte var rädd för att bli äldre!

Den flickan ville bli äldre. Och så är det, upp till kanske tjugoårs ålder på ett ungefär. Man vill fylla moppe, ta körkort, bli myndig… Och sen då?

Vid 30 vill man absolut inte fylla nånting, nej nej, 25 ska man vara. Möjligtvis 29. Resten av livet. Man har fått åldersnoja. Det här med våra åldersnojor är så motsägelsefullt, det är en tidskonflikt. Man vill vara för evigt ung, men samtidigt hoppas man på att få leva länge och också att hinna bli pensionär. Självklart ska man leva i nuet, livet är här och nu, men det hindrar väl inte från att planera för ett liv längre fram, då, när man har blivit äldre. Gammal.

Nu kan det vara så att någon känner sig nästan provocerad av ordet ”gammal”. Det är mycket hysch-hysch kring det ordet, inte så schysst att kalla någon det. Nej, vi pratar hellre om ”dom äldre”. Men någon gång måste man kapitulera och erkänna att man har blivit gammal, lite som att dra på sig bekväma mjukisbyxor i stället för tajta jeans, pusta ut och säga "sköönt"!

Att vara gammal kanske är mera ett sinnestillstånd än en ålder – det är inte frågan om hur gammal du är, utan om hur du är gammal - men vi kan väl enas om att en hundraåring är gammal i alla fall. Och dom blir bara fler! Idag är det inte så att lokaltidningar (finns det några kvar?) ser det som en stor nyhet när någon på orten har fyllt hundra. Vi lever längre än någonsin tidigare i historien. Enligt Statistiska centralbyrån 84 år, kvinnor vill säga, män ger upp några år innan. Det finns forskare som menar att den som får leva för att bli 200 år gammal redan är född! Hur många år ska den människan vara pensionär?

Att ha en plan för ålderdomen borde vara en naturlig del av livet fram till dess. Det kan betyda allt från att sköta sin hälsa, odla sina intressen och amortera lån till att definitivt innefatta sparande!

Här kommer våra attityder in i bilden, många tycker det är lite töntigt att spara. Känns sparandet tråkigt för dig så se det som en investering i din egen framtid istället, det ger mera pondus åt det hela.

Åldern då man börjar spara för pension påverkar förstås slutresultatet, men för att inte fastna i åldersnojan här nöjer jag mig nu med att uppmuntra alla att börja spara till pension så fort man har fått sitt första riktiga jobb. Annars så fort du kan. För så enkelt kan det vara. Vill du få hjälp av en rådgivare så klicka här. Rådgivningen är en medlemsförmån för medlemmar i Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund.

Jag började med att berätta om ett barn och slutar med att berätta om ett annat. Det var en liten pojke som skulle åka på Finlandskryssning med mamma och pappa och han hade sparat inför resan. Lycklig suckade han: ”Vad bra jag har det nu för jag kan cykla och vissla och jag har lite pengar också!”.

Varför inte se på pensionen som en Finlandskryssning, att ha kunskaper och erfarenheter att ta med sig på resan och så lite pengar också! Sköönt!

Med önskan om en ljus framtid utan åldersnojor!

Lite mer om ämnet:

Statistiska centralbyrån, om medellivslängder

”I framtiden skulle vi kunna bli tio gånger äldre. Varför inte? Det kommer att ta tid att nå dit men det är absolut ingen omöjlighet. Enligt min upp­fattning är det ganska troligt att något i dag ganska litet barn blir mer än 200 år” säger James Vaupel, amerikansk forskare i åldrande och demografi, i en intervju i Henrik Ennarts bok ”Åldrandets gåta”. Läs mer på Wikipedia.